Up-Close

klev upp å for iväg på jobbet, gjorde allt som ja alltid gjort.
men ja viste inte då att en del av mej skulle försvinna föralltid.
kom hem å så åt vi alla midda.
mamma började göra sej i ordning för att fara på bio me monika.
dom hade bestämt sej för att se "så som i himmelen"
jag satt nere i mitt rum och tog de ganska så lugnt.
så ringer mobilen, lummen säger hej å undra va ja gör för nått.
ja hörde redan då att de va nått som va fel.
ja frågade va de va som hade hänt.
då säger hon du ha inte hört?
nej vadå?
de ha varit en bilolycka idag, å ja fick nästan nyss veta vilka de va.
VA!? vadå? vilka då? hur gick de för dom?
så började hon förklara för mej vem den första va.
andre? nej de sa mej inget just då.
efter en liten stund kom ja på vem de va.
då säger hon att han dog.
helvete tänkte ja för mej sj!
sen säger hon å den andra va jens.
VA???
vilken jens? va ere me han??
ja tro de e din granne. å ja e ledsen å säga de men han dog.
mitt hjärta krossades i tusen bitar.
ja fick knappt ur mej ett ord. men ja va tvungen å veta om hon va säker på om de va han.
hon va nästan säker, men hon skulle kolla för säkerhetsskull.
ja bara stod där mitt på golvet i mitt rum. ja viste inte vars ja skulle ta vägen.
men så kom ja på mamma. fan hon håller ju på att göra sej klar för att fara på bio me monika.
sa till lummen att ja va tvungen att sluta.
ja ha aldrig varit med om att ja bara gått som en robot upp för den här trappen.
gick fram till mamma å sa att de hade varit en bilolycka..
kunde nästan inte få ur orden ur min mun
dom säger att jens va en av dom.
mamma bara tittar på mej med frågande ögon, ja såg att hon ville fråga nått
men jag avbröt henne å sa att tre dog å jens va en av dom.
då upptäcker ja att mina händer darrar å hur ostadig ja va på rösten
mamma fråga bara om ja va säker på de å hur ja fått veta de.
så ja berätta, sen så gick mamma å ringde åt pappa
ja gick ut i vardagsrumme å jocke mötte min blick å frågade, va ere som ha hänt?
ja tittade på min älskade bror å tänkte för mej sj, hur ska ja kunna berätta för han att hans bästa vän ha dött, hur ska ja kunna säga detta till han, HUR?
gick fram å satte mej på pallen framför honom å sa de ytterligare en gång
han trodde mej inte, "du skojja väl!?"
nej jocke ja gör inte de. ja önska ja gjorde de men....
lummen ringde två gånger till å alla hon pratat me säger att de e han
vi alla här hemma gick på spikar å kollade upp igenom fönstret å försökte se om de kommit hem någon
sen efter ett tag så ropar mamma å säger nej de e lill monika (jens faster) , hon kommer hit
vi mötte henne vid dörren å vi behövde bara se in i hennes ögon, så viste vi
hon grät å sa de vi redan hade anat, hon undrade om vi kunde ta hand om tasso. för dom skulle ner till dom andra å ta hand om dom. hon for..
sen ha ja ingen aning om va som hände, ja ha en minneslucka där
hela våra liv raserade just å allt bara stannad upp
nästa ja mins e att ja går ut me tasso så han kunde få pissa
mina fötter va som cementklumpar, ja gick bara å tittade ner i backen, viste knappt vars ja gick
tårarna rinner ner för mina kinder, min själ hade stannat upp
de som snurrade runt i mitt huve va, Varför? Varför!? VARFÖR!!!
ja kom hem till slut, vet inte hur å eller hur lång tid ja hade varit borta
minnesluck...
sen sitter ja å jocke på sängen i datarumme å ja håller om han, han gråter, han gråter..
ja gråter så de skär i halsen å i hela min kropp
mamma å pappa sitter i vardagsrumme å tar hand om varandra
tasso kommer in till oss å hoppar upp i sängen, jocke klappar på han
minneslucka...
min själ finns inte längre, ja är helt tom, ja ha gråtit så mycket så de finns snart inga tårar kvar
ja sitter bara å tittar in i väggen
så ringer jonas. ja berättar va som hänt, så gått de bara går
han säger bara "ja kommer gumman, ja kommer!"
ja säger åt han att han ska fan i mej köra så försiktit som han någonsin ha gjort, för händer de han nått nu då vet ja inte vars ja ska ta vägen
minneslucka...
jonas kom å han höll om mej, han sa inget utan bara stod där å höll om mej
de va de bästa han någonsin kunnat göra just då
för än om ja hade velat då så skulle ja inte kunnat säga nått
mamma å dom va glad att han hade kommit
minneslucka..
vi ser att dom kommer hem
sen minns ja inte hur de hela händer riktit å i vilken ordning, för mitt sinne va inte me mej den här dagen å ja ha aldrig fått tillbaka vissa stunder. en del av mej dog å min själ orkade inte hålla kvar alla minnena eller hålla reda på i vilken ordning allt hände.
de låter säkert hur knäppt som helst, men ja kan inte beskriva de på nå bättre vis än så här..
ja skulle vilja komma ihåg, men de finns inte
för när en del av din själ försvinner så försvinner en del av dina minnen oxå, iaf just då
den delen som då ändå orkar fungera, den väljer bort de som just då inte verkar så betydelsefullt
vi gick upp till dom å höll om dom å berättade för dom hur mycke vi älskade dom
å att vi fanns där för dom!
ja orkar inte berätta nå mer just nu om den här hemska dagen, en annan dag kanske ja orkar..
men inte nu..

den här dagen för fem år sen så förlorade vi en ängel!
en ängel som blev tagen ifrån oss för tidigt!
en ängel som aldrig skulle ha blivit tagen!
en ängel som fattas oss!

Du är älskad
Du är saknad
Du lever vidare i våra minnen

JesseMannen ja saknar dej så de gör ont!
de finns knappt ord för hur mycke ja saknar dej!